10 februari 2009

DurGården


Det var ett tag sedan det fans djur i denna ladugård.Men vist finns det en viss charm i dessa gamla byggnader.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 kommentarer:

Anonym sa...

enig. Det er masser av sjarm. Og om bare bygningene kunne snakke....!

Jules sa...

Massor med charm.

Mimmi sa...

Charm .det vet jag inte riktigt:)
men visst ser den ut att ha en massa att berätta om:)
Bra kort som visar en liten melakoniskt känsla:
Tror jag har stavat rätt men är inte säker:)
inte lätt att få till ren svenska när man blandar mellan svensk och dansk:)

Ulrica sa...

Ja, det gör det onekligen. Massor med charm, men också en viss sorgsenhet. Dog släkten ut? Eller blev det för dyrt? Valde barnen att plugga och flytta till den stora staden? Slaktades djuren eller såldes de till andra gårdar?

Jag funderar nog för mycket...

Rolle sa...

Ja mina kära vänner inte vet jag vad som stå skrivet i det förflutna. Men jag är glad att det finns så mycket kvar av våra förfader. För det är underbart att rots i det gamla och deras saker.
Ps jag blir lyrisk via tanken på vad som hänt.

infing sa...

Det låter konstigt men jag tycker det finns en massa liv i gamla förfallna byggnader.

Blir alldeles till mig när jag hittar nåt övergivet ställe och går gärna in och kikar och tar lite kort samtidigt som man undrar hur det var där förr.

Eva-Lena Sjösteen sa...

Charmigt så in i norden, samtidigt som den väcker otaliga frågor hos mig... En tragedi, när man överger något så vackert. Eller kanske är det ett spår, av stormen Gudrun som drog fram för ett par år sedan ;)? Hur som helst så tycker jag om bilder som talar till mig och det gör den här.
Ha det fint/E-L

anemonen sa...

Tack för din kommentar.
Det är något visst med gamla hus. Jag kan inte förklara varför jag hyser en förkärlek till fallfärdiga hus. Förr ritade jag av dem nu fotar jag isället.
Dina foton är formidabla.